Jag har väntat på detta sen i maj typ och måndag vecka 36 smäller det. Innebandyn kommer igång igen, det kan man kalla lycka. Allt annat kan bara slänga sig i väggen. De flesta kanske inte fattar någonting och tänker "vadå, det är bara en sport". Fel, fel, fel för mig är det så mycket mer än bara en sport.

För mig är innebandy något jag älskar att utföra och att kolla på. På innebandyplanen känner jag mig tryggare och lyckligare än någon annan stans på jorden. Innebandy är nästan som en drog för mig, de dagar det inte är träning eller match så längtar jag efter att få spela. Nu när jag inte spelat sen typ april så har jag inte alls varit lika lycklig och glad, jag har bara längtat till att hösten ska komma. Därför gillar jag hösten mer än våren, på hösten har man en hel säsong att se fram emot, på våren är det inte mycket kvar tills det tar slut. Att jag spelar innebandy gör mig inte gladare bara den tiden jag är på planen, det förgyller min dag och jag mår mycket bättre.